boobis

Igar hoppade jag och Maria av nagon oforklarlig anledning pa en aktivitet. Tongariro crossing, en promenad over stock och sten sa att saga. Det var berg och det var dalar, det var skratt och det var tarar(mest tarar) det var svett och det var blod, det var varmt och det var kallt, det var stenigt och det var snarigt. Det var helvette helt enkelt, sa om ni far chansen TESTA DET ALDRIG


Klev upp 05:00, ni hor ju, redan dar at helvette.


unga och oforstorda, jatteglada


ELLER?


Tva javligt tuffa brudar innan bestigningen av Mount Doom borjat. ga aldrig dit, racker att vi och Frodo varit dar.


Grabbarna lika taggade, hade ju forstas ingen aning heller om vad det gett sig in pa. Som Niklas sa - Jag visste ju redan innan att jag hatade bersklattring


Har ar vi i borjan pa Mount Doom, och detta ar lutningen och underlaget vi har att deala med. Kravlade som sagt pa alla fyra. Vara hander knan och armbagar ar gott sariga idag.

Har har vi passerat molnen! Faktiskt ganska haftig utsikt. Ett fantastiskt landskap. Men vi var sa fokuserade pa att overlva sa vi han inte njuta sa mycket av den

 
maria hatar sitt liv, ena sekunden svettades man ihjal ena sekunden blaste det kalla vindar


ANTLIGEN UPPE PA TOPPENNN! Ater en valfortjanad lunch och snaxx, tittar ner i vulkanen dar Frodo slappte ringen som for ovrigt var det lamaste skamtet av varende javel man motte upp - hehe, yee been up there, but I forgot
the ring soo


Frida och Johan pavag ner, livsfarligt, kanske jobbigare att ga upp. Men fasen svart att ta sig ned ocksa. Hade sa fruktansvart mycket sten i skorna som byggde pa skavsaren ganger tio miljoner

Nere igen, 2200 m, latt som en platt? Kandes som att vi aldrig mer skulle klaga pa nagonting, forrutom att det aterstod 13 kilometer att ga

En tacksam rakstracka dar vi fick hamta igen oss. Och den foljande milen tar jag och Maria bara en bild var det ar den har och nasta. For vi orkar inget mer


Nagra typ giftiga sjoar eller nagot om att de kunde borja koka av lavan dar under, ni ser stigen till vanster. Det tog aldrig slut. JO efter 18,5 kilometer PLUS berget tog det slut och 9 h. Nar vi antligen nadde bussen som aven var den sista for dagen sa somnade vi pa en sekund. Vi hade solsting, solbranda kroppar och ogon. Och fruktansvart ont overallt, alla skrattade at oss pa kvallen. Vi overskattade var fysiska kapacitet tror jag. Och jag behover val inte ens namna hur vara kroppar mar idag. TACK JOHAN DAVIS OCH NIKLAS for att ni lockade till sa mycket skratt och peppade oss!